Min dyslexi

Min dyslexi diagnostiserades första gången när jag var 8 år (1953) eftersom jag då kandiderade för hjälpklass. Jag kom inte in i hjälpklassen utan fick fortsätta i den vanliga klassen eftersom det antogs att jag skulle ta studenten trots mina svårigheter.
I realskolan fick jag genomgå en ordentlig dyslexitest med den då tillhörande obligatoriska intelligenstesten. Jag befanns då ha ganska grav dyslexi.
Problemet som jag upplever när jag läser om dyslexiforskningen i Sverige är att jag inte känner igen symptomen som jag borde ha som dyslektiker. Jag är uppenbart ytlig dyslektiker eller som de flesta kanske säger, visuell dyslektiker.
Jag har aldrig haft svårigheter med matematik och jag har aldrig haft några som helst svårigheter att uttrycka mig muntligt, inte ens som lågstadiebarn. Min läsförståelse är
bättre än de flestas, men min stavning och visuella memorering av ord är helkass.
Varför uppmärksammas inte denna typ av dyslexi. Ibland får jag intryck av att den t o m inte finns.
Varför talar man bara om dyslexi som om det vore ett väldefinierat handikapp när symtomen är nästan diametralt olika för visuell och auditiv dyslexi. Hur väljer man ut försökspersoner när man forskar i ämnet. Skiljer man då på dessa huvudformer av dyslexi?
På det jag skrivit ovan kan det verka som jag gått genom skolan som en promenad i parken, men naturligt vis har det stundtals varit mycket svårt.

Det är vårt lexiska samhälle som gjort oss dyslektiker till “handikappade”. Jag känner mig inte ett dugg handikappad. Jag vet att jag har förmågor som är sällsynta hos icke-dyslektiker. 

Många visa män och kvinnor har under århundraden diskuterat om man verkligen kan tänka utan ord. Ofta har en dyslektiker en bättre utvecklad förmåga att tänka holistiskt eftersom orden begränsar.

Bland andra har ju Vygotskij filosoferat en hel del om detta.

4 thoughts on “Min dyslexi

  1. Låter som en beskrivning av min syrra (-s dyslexi). Hon är sedan ett tiotal år kulturskolechef i en mindre stad i Stockholms län. Så hon kan med Povel Ramels travesti på Nat King Coles Too young (“För dum”) säga :
    “Nu leder jag kollegium, så jag var inte alls så dum”

    1. Problemet är att i intellektuella kretsar, där folk värderas efter deras förmåga att gödsla med fikonord och namn på auktoriteter, geografiska orter, mediciner mm, hamnar vi lätt i ett trist underläge. De egna tankarna, som ofta kan vara väl så underbyggda, tas inte på allvar eftersom vi kan ha svårigheter att namnge källan.
      Vi måste till stor del förlita oss till vårt auditiva minne av namnet eftersom det visuella ordminnet är kass. det här är i alla fall som jag upplever min dyslexi.
      Hälsa din syster att hon ska vara stolt över sin särart.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s