Tala, skriv, läsa

Alla våra språk

Många tror att om barnen i skolan bara lär sig att läsa har de lärt sig det svenska språket.

För ny-svenska barn är missuppfattningarna än värre. Många tror att bara för att de kan kommunicera med sina svenska kamrater behärskar de det svenska språket.

För våra hjärnor är alla olika kommunikationsformer mer eller mindre unika. Vi måste behärska många olika “språk” innan vi fullt ut kan kommunicera med och förstå vår omgivning.

De viktigaste “språken” och aspekterna på dessa som vi måste lära oss är:

-Det vardagliga språket att höra

-Det vardagliga språket att tala

-Det vardagliga språket att läsa

-Det vardagliga språket att skriva

-Det vetenskapliga språket att höra

-Det vetenskapliga språket att tala

-Det vetenskapliga språket att läsa

-Det vetenskapliga språket att skriva

-Matematikens språk att höra, tala, läsa, skriva och interpretera

Förklaring: Det vetenskapliga språket är den del av vårt språk som vår civilisation, forskning och teknologi har gett oss. Därför kan man också säga att matematiken är en del av det vetenskapliga språket.

 

Talspråket

De vardagliga talade språkformerna lär sig barn utan annan träning än att umgås med föräldrar och kamrater. Redan här uppstår ett problem för ny-svenska barn.

Den vuxnes talspråk är inte identiskt med barnens.

Den vuxnes talspråk är mycket mer sofistikerat än barnens. Exempelvis innehåller barnens talspråk sällan bisatser. Det innehåller dessutom en hel del av det som Vygotsij kallar det vetenskapliga språket.

Det här innebär att ny-svenska barn vars föräldrar uteslutande talar sitt modersmål med sina barn, har svårt att förstå det språk som läraren använder i sin undervisning.

Detta synliggörs sällan vid ytlig observation eftersom många av de ny-svenska barnen använder sitt nyupptäckta barnspråk med stor säkerhet.

 

Skrivspråket

Bokstavsljudning

Den traditionella metoden som utgår från att känna igen bokstäver och associera dessa med ljud som sedan binds samman till ord är nog fortfarande den vanligaste metoden.

Den har dock vissa tillkortakommanden i det att många ord i språk som engelskan och svenskan inte är “ljudenliga” och därför inte enkelt låter sig identifieras med hjälp av bokstävernas ljud.

Barnen måste därför själva i stor utsträckning komma på att det ljudenligt lästa ordet inte stämmer med något ord som de känner igen. De söker då bland liknande ord och hittar så småningom vilka ord som mest liknar den ljudbild som bokstäverna ger. När detta händer säger vi att barnet har “knäckt koden”.

 

Helordsläsning

Bland annat på grund av denna svårighet har olika metoder för läsinlärning uppstått. Helordsläsning är en sådan metod. Den baserar sig på att lära barnen läsa utifrån de ord som de kommer i kontakt med i sin vardag. Mjölkpaketet nämns ofta i detta sammanhang.

Lära läsa genom att skriva

En tredje metod  är “lära läsa genom att skriva”. Det är på många sätt en kombination av bokstavsläsning och ordbildsläsning, men den tar även hjälp av handen för lärandet.

Redan vid tre års ålder tränas barnen i att “rita” bokstäver samtidigt som de lär sig bokstävernas ljud. Det sker i flera steg där pennmotoriken tränas med hjälp av olikformade metallplattor vars kanter de följer med en penna. Genom att rita linjer och cirklar, på fri hand, parallellt med de linjer som de åstadkommit med kantstöd, förfinar de sedan motoriken. Bokstävernas form tränas med sandpappersbokstäver som de följer med pekfinger och långfinger. Här måste barnen bli instruerade så att de följer bokstävernas form på ett sådant sätt att skrivandet blir effektivt när de efter mycket träning börjar binda ihop bokstäverna till ord. De har också sandlådor där de fritt ritar bokstävernas form i sanden. Siktet är att bokstäverna så småningom ska bilda enkla ord. För att dessa ord ska fastna som ordbilder hos barnen måste de skriva dem med gemena bokstäver. För att automatisera formandet av bokstäverna på papper i rätt storlek, används nu skrivböcker med linjerade blad där de får träna att rita bokstäverna med rätt storlek och placerade på bladens radlinjer.

Innan de behärskar skrivandet rent mekanisk kan de skriva med lösa bokstäver. Även dessa bokstäver måste vara gemena så att de känner igen dem när de ser dem i alla ord som de möter i böcker, tidningar och på mjölkpaket. Efterhand börjar de skriva med penna de ord som de skrivit med de lösa bokstäverna. Vid det här laget har de flesta knäckt läskoden.

Nästa steg är att få till flyt i skrivandet. Hittills har orden skrivits bokstav för bokstav, men med mycket skrivande kommer barnen att börja skriva helord, det vill säga att de lär sig skriva orden utan att tänka på vilka bokstäver de består av. Med helordsskrivandet har också helordsläsandet infunnit sig hos merparten av barnen.

Med helordsskrivandet infinner sig behovet av att kunna skriva helordet snabbt och utan att lyfta pennan från papperet. Det finns mycket att vinna på att i det här läget ge barnen möjlighet att lära sig skrivstil. Av någon anledning har detta blivit kontroversiellt bland lärare i sverige. Orsaken till detta kan man nog finna i att många tycks tro att ändamålet med handskrivandet skulle vara att ge barnen en “vacker” handstil och att många tycker att det är motbjudande att bedöma en så personlig sak som handstilen. Eftersom det mesta som skrivs för att läsas av andra faktiskt kommer att skrivas på dator, finns ingen anledning att ställa sådana krav på barnen. Däremot är en effektiv handstil ett ovärderligt verktyg för barnets framtida studier och personliga utveckling.

Man har också kunnat konstatera att barn som har diagnosen dysgrafi har stor hjälp av att lära skrivstil.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s